Lillie

Innan jag skulle till bussen borstade jag tänderna, eftersom det är något man gör. Sambon hade lämnat en utkramad liten sorglig tandkrämstub på handfatet så jag slängde den och hämta en ny. Vademecum. White dessutom. Helt okej. När jag började borsta så kände jag en smak av typ lakrits och tandläkare. Sen kom jag på att det smakade mormor. Eller min mormor smakar inte lakrits och tandläkare men detta är tandkrämen jag borstade med hos min mormor i min uppväxt. Since 1892 eller nått sånt stog det på tuben. Jodå den har funnits i evighet så jag inbillade mig inte. Det va med lite sorg i hjärtat jag sköljde munnen med munvatten så mormorsmaken försvann. Tänk att en smak kan få en att tänka på minnen man nästan glömt. Min älskade mormor och morfar lever fortfarande och ikväll tänker jag ringa till dom. Det blir ju inte så ofta.
Jag saknar dom faktiskt!